Nätneutralitet (eng. net neutrality) innebär att Internetoperatörer inte ska kunna prioritera trafik i sina nät. 
Det ska vara upp till användarna att bestämma vad de vill utnyttja sin bandbredd till. Om man har nätneutralitet kan inte operatörerna välja att prioritera trafik mellan konsumenten och vissa tjänster.
Om inte nätneutralitet används, vilket håller på att ske, innebär det att tjänsteleverantörer kan skriva avtal med operatörerna för att prioritera deras trafik.
Ett exempel på hur man bryter mot nätneutraliteten är när Netflix, som erbjuder prenumerationstjänster för att se på film och TV-serier, skrev ett avtal med den amerikanska Internetoperatören Verizon för att dessa ska prioritera trafik mellan Netflix servrar och företagets kunder.
Nätneutralitet (engelska: net neutrality) är ett uttryck som myntades i USA i början av 2000-talet av politiska motståndare till möjligheten för telekombolag och internetleverantörer att kontrollera informationsflödet över Internet, och att viss trafik får högre prioritet. [Källa: Wikipedia]
När nätneutraliteten bryts innebär det att tjänsteleverantörer inte får konkurrera på lika villkor. Stora företag som har råd och möjlighet att skriva avtal med operatörer kan se till att datatrafiken mellan användare och deras tjänster prioriteras upp i operatörernas nät. Hastigheten på nätet blir sålunda bättre för företag med avtal, jämfört med deras konkurrenter som inte har avtal.
Historiskt sett har det funnits nätneutralitet på Internet och det har främjat konkurrensen och gjort att mindre företag har samma möjligheter att konkurrera om användarna som stora företag. Det är därför som små företag haft möjlighet att växa från garageverksamheter till multimiljardföretag (Amazon, Google, Yahoo, för att nämna några).
